Ett päron till farsa firar jul...

Både julfirande och europaresa i ett svep stod på agendan för the Kedéns. Några dagar före jul lämnade vi Shanghai för att äntligen träffa släkt och vänner hemma i Sverige igen. Att vi inte setts på ett tag var ganska tydligt då vi helt plötsligt satt med en full kalender ... middag här, fika där, fest och mys ... allt flöt ihop på ett mycket skönt och osvenskt sätt :)

Första halvan av resan var vi i Lidköping där vi sov hos min kära syster och hennes familj. Barnen sov hos farmor vilket hon bestämt redan innan vi flyttade från Sverige. I allt väsentligt ägnades tiden åt att hinna hälsa på hos alla vi hann med och att fördela "barntiden" något sånär rättvist mellan alla. Det hela försvårades under de första dagarna då jetlaggen tog ut sin rätt och det kändes som att man gick omkring i sirap, det gick inte fort om man säger så...  

På juldagen reste vi vidare till Karlskoga för att göra om samma procedur som i Lidköping. Skillnaden var att vi hade lite färre att besöka och det var såklart skönt. Tur var väl det eftersom våra hyresgäster gav oss en härlig julklapp i form av att de sa upp sitt kontrakt ... det var bara att börja jobba med detta vilket störde julefriden något. Det hela löste sig på bästa sätt och 1/4 flyttar en ny familj in i vår del av paradiset (Stenhammar för den oinvigde).

En knivskarp iakttagelse: Vi hade precis ingen snö när vi ville ha snö massor när vi absolut inte vill ha den! Hela julhelgen och nyårshelgen likaså var totalt befriade från vit nederbörd. När vi skulle sätta oss i bilen från Karlskoga snöade det sjukt mycket vilket såklart sinkade oss ... men det var bara början. Den 2/1 skulle vi flyga hem till Shanghai igen och då passar såklart vädergudarna på att krångla till det ordentligt. Resan inleds med att vi är en halvtimma sena från Landvetter p.g.a. snöoväder i Helsingfors. Väl framme i vårt östra grannland taxar planet in till gate 18 (så långt västerut man kan komma på flygplatsen) och vår nästa flight boardar på gate 37 (så långt österut man kan komma)... lätt att hålla sig för skratt när samtliga familjemedlemmar förutom Alma och undertecknad behövde uppsöka toalett mitt i snabbmarschen! Okej, efter denna pulshöjare kom vi så fram till gate 37 och ställde oss i kö. Efter ca en halvtimma(!!!!) släpptes vi ombord ... bedrövligt! Lika bedrövligt är det att man släppte ombord oss trots att man förutsåg förseningar av guds nåde. Efter inte mindre än TVÅ avisningar och två och en halv timmas väntan lyfte vi äntligen. 

En skön sak med resan kom ur Viggos mun: "Pappa, det är ju hur coolt som helst att ha två hemländer". Känns grymt bra att han har den inställningen! Lilla Alma saknade alla därhemma enormt mycket och hade svårt att sova efter resan men det är väl så det ska vara? :)

S N Ö ! ! ! !